Att få uppleva våren

Våren är här ­– en underbar tid. Naturen vaknar och färgerna kommer åter. Gröna, blå och gula detaljer lyser upp här och där i gräsmattorna och rabatter. Dagarna blir längre och ljuset ger energi. Nu är bästa tiden på året med en massa förväntningar i luften.

Men för den som sörjer kan våren i stället kännas svår. Vårtecknen är naturligtvis något som man känner igen. Det invanda innebär trygghet. Samtidigt är världen inte sig lik för den som förlorat någon för en tid sedan. Sommaren ligger framför en men det kan vara svårt att glädjas på samma sätt som innan när man har sorg. Alla andra verkar lyckligt upptagna med att planera för vår och sommar. Och för semestern! Den långa semestern och sommaren …

Det kan lätt bli så att känslor av ensamhet och saknad sätter in.

Även om jag inte längre räknar mig som sörjande – det har gått så många år nu och jag har gått vidare i livet – kan jag fortfarande känna att det är synd och sorgligt att Jean-Marc inte längre får uppleva våren. Här kommer ett utdrag ur Tomma tofflor i hallen och det handlar om den svindlande insikten hos mig om att han aldrig skulle komma att få uppleva våren igen:

”Vi är ett tjugotal personer i en konferenslokal en trappa upp i en fastighet i centrala Stockholm. Vi sitter i U-form och lyssnar på en föredragshållare. Någon har öppnat ett fönster på glänt och man hör trafiken svagt från gatan. Plötsligt faller min blick på ett grenverk utanför fönstret. Knopparna har börjat svälla. Jean-Marc kommer inte att få se knoppar eller blommor i år heller. Han skulle så gärna ha velat få uppleva våren, det vet jag. Och ingenting kan jag göra åt detta.”

# blogg #sorg # vår