En minnesstund i höstmörkret

Ljus, värme och gemenskap – det behövs under allhelgonahelgen

Min mamma är begravd på en lantlig kyrkogård utanför Borås. Kyrkan höll en minnesstund för anhöriga under allhelgonahelgen med sång, musik och tal. Bland annat tändes ett vitt levande ljus för varje person som avlidit under det senaste året. Det allra första ljuset var för min mamma. Allt som allt blev det 40–50 ljus som tillfälligt fästes och tändes på altarringen i en halvcirkel. Det var en fin ceremoni.

I slutet på minnesstunden erbjuds vi åhörare att gå fram och ta ett ljus. ”Ska du eller jag?” viskade jag till min bror där vi satt på en av kyrkans träbänkar. ”Gå du”, svarade han. Jag pilade fram och tog just mammas ljus, eftersom jag visste att det var det ljus som fanns allra längst till vänster. Det kändes viktigt att det blev just hennes ljus.