Jag log i flera timmar

Stadsparken i Örebro är fantastisk. Just nu är en av huvudattraktionerna en massa tulpaner i olika varianter som blommar i rött, gult, vitt, orange, vinrött. Magnoliaträden lockar också många.

Nästan varje dag tar jag en promenad eller cykeltur dit och då behöver jag ta mig över en trafikled. Det brukar oftast vara rött ljus vid övergångsstället i den korsning där jag tar mig över. (Det känns i alla fall så …)

Så var det även i går. De cyklister och gångtrafikanter som stod och väntade på grönt ljus på båda sidor blev till slut ganska många.

Medan jag väntade funderade jag på ett Facebookinlägg som en kompis hade gjort om vikten av att säga hej och att man kan säga hej även till okända människor som man möter, även inne i stan. Jag kanske skulle säga hej till någon av dem jag mötte där på övergångsstället? Men det blev grönt innan jag hann bestämma mig. Leden är livligt trafikerad så jag la all uppmärksamhet på bilar, bussar, gångtrafikanter och de andra cyklisterna. Nu i coronatider gäller det också att ha koll på att hålla avstånd till alla!

Plötsligt urskilde jag bland de mötande cyklisterna på övergångsstället ett långt ljust hår, ett par pigga ögon som sökte min blick och ett stort leende:

- Den var jättebra, din bok menar jag! ropade kvinnan.

Vi stannade inte för att prata. Nej, det kom cyklister i båda riktningar både framför och bakom oss, men uppskattningen som hon kastade över till mig helt oväntat där i vimlet gick fram. Jag hann bara le åt henne, som jag nu på nära håll inte hade några problem med att känna igen. Det var en kurskamrat från Örebro universitet, där vi gick någon gång på 80-talet.

En härlig värme spred sig i kroppen. Jag log i flera timmar.

#blogg #bokomsorg #Örebro